Snart har Rock bott här i två veckor och jag förvånas fortfarande över hur otroligt bra han smälter in i mitt liv och vår lilla familj. På den här korta tiden har det hänt en hel del, han har börjat lyssna på sitt namn riktigt bra, kan gå lös nästan överallt och kommer direkt när jag ropar/visslar, han börjar förså konceptet med ”gå här” och kan gå förbi både människor och hundar utan att springa fram. Han känns som en väldigt följsam och formbar kille utan att vara vek. Otroligt stabil och åker kommunalt som om han aldrig gjort annat, vi har promenerat mycket inne i stan och hittat på konstiga saker men inget verkar beröra honom nämnvärt, han är bara så cool! Han och Mingla verkar ha funnit varandra nu också. De sover tätt intill och utnyttjar varandra som huvudkudde, röjer gärnet ute och ligger och brottas inne.
Ikväll tog jag en långpromenad med enbart Rock. Dels för att Mingla har ömmat lite i sina klor men även för att det kan vara nyttigt för lilleman att få upptäcka världen på egen hand. Det blev några mysiga timmar i skogen och jag kom på mig själv med att gå runt och le som ett fån. Underbara lilla hund!
Lite mobilpics från kvällen;
Nu luktar dom och hela lägenheten regnskog, iaf om man ska lita på Espree.
Hon har hunnit ha några slängar av UVI, ögon- och öroninflammation också, men så är det – det måste ju alltid vara nått verkar det som.. 
Lilla pingpong var ju ensam hemma! Fick iaf med mig en jäka massa smärtstillande och antibiotika hem och en remiss skickad till danderyd så att jag kan operera bort gofbollarna en gång för alla.
